Tell him I miss him, tell him I need him
Jag har funderat på en sak ett bra tag nu. Varför är det alltid på kvällen man börjar tänka så mycket, sakna så mycket, undra så mycket, längta så mycket, ångra så mycket och drömma så mycket. Huvudet och tankarna går i ett och tiden springer iväg när drömmarna tar upp all tid. Tänk vad underbart att vi har våra drömmar i alla fall. Det är något man aldrig ska tappa för med hjälp av drömmarna kan vi vara vart som helst med vem som helst när vi vill. Vi kan göra saker ogjort, vi kan ändra saker och vi kan få alla våra drömmar att gå i uppfyllelse. Men bara i drömmarna funkar det. Sen vaknar man upp från en dröm till verkligheten och det är då det gör ont, det är då man vänder sig om och kollar om han är där men inser att han inte är där och att allt faktiskt bara var en dröm. Man försöker att tänka att man ska vara glad för tiden man fick i drömmarna och att verkligheten snart kommer men det är svårt, ibland är det svårt och ibland är det lätt men på kvällarna är det alltid jobbigt. Jag vill kunna vara stark hela tiden, alltid vara glad och alltid se allt från den ljusa sidan men även dom starkaste faller ibland och det måste dom få också. Men en sak är säker, jag kommer aldrig sluta drömma, aldrig kommer jag ge upp och aldrig kommer jag sluta kämpa. För det är inte jag, jag ger inte upp och det kommer jag inte göra den här gången heller. Den dagen man slutar drömma är den dagen livet tappar sin mening för drömmar är trots allt det viktigaste vi har. Du vet att jag inte vill behöva drömma för att vara hos dig <3
Kommentarer
Trackback
