Josefin

Ett par riktigt händelserika veckor har passerat, ett par veckor som har lärt mig väldigt mycket om mig själv, mina vänner och att jag faktiskt är stark och klarar mig. Jag vill börja med att tacka Kevin för ett par underbara månader med honom i mitt liv och jag vill att du ska veta att vad som än har hänt och vad som än händer så finns jag alltid bara ett telefonsamtal bort. Jag har gråtit mycket den här veckan, tårarna är slut nu och äntligen känner jag att jag kan andas igen som mig cjälv. Kärlek och vänskap är inte lätt, inget ska vara lätt för då känner man inte att man lever. Den här veckan är jag hemma från skolan, det har varit mycket båda i huvudet och i kroppen då jag har dragit på mig en riktig riktig förkylning så imorgon blir det ett besök på vårdcentralen så kommer jag antagligen få åka hem med en påse pencelin och hostmedicin. Hade inte tänkt att berätta så mycket om lovet, har varit med vänner och festat alldeles för hårt så det är inte konstigt att min kropp säger ifrån. Så jag blir hemma från skolan resten av veckan och alla ni som håller på och frågar om varför och vad som har hän och grejer kan bara läsa det här och förstå att jag behöver tid. På fredag får vi besök av min underbara lilla prins Charlie. Han får nämligen ett syskon på fredag morgon så han ska stanna här ett tag, kommer bli riktigt mysigt. Sen nästa helg bär det av till Paris med mamma så det är mycket att se fram emot nu! Nu ska jag fortsätta göra det jag gör bäst  när jag är sjuk, kolla tv och dricka saft så vi hörs mer senare. Men nu vet ni att jag lever i alla fall !